Dikter av Raúl Quinto översatta till svenska av Södertexter

14 mars, 2017


Raúl Quinto, två dikter

Raúl Quinto (Cartagena, 1978) Är konsthistoriker för Granadas Universitet. Han skriver poesi, prosa och teater. Han har publicerat diktböckerna Grietas (Dauro, 2002; återutgiven ihop med Poemas del Cabo de Gata, La Garúa, 2007) och La piel del vigilante (DVD, 2005), som fick Andalusiens ungdomspris 2004, La flor de la tortura (Renacimiento, 2008) och Ruido Blanco (La Bella Varsovia, 2012). Quinto har också publicerat hybridprosa i böckerna Idioteca (El Gaviero, 2010), Yosotros (Caballo de Troya) och Hijo (La Bella Varsovia, 2017). Hans dikter finns i olika antologier som Andalucía Poesía Joven (Plurabelle, 2004), Agua (La Tertulia, 2002) eller Palabras sobre Palabras (La Tertulia, 2002). Raúl Quinto har publicerat i olika tidskrifter som Sibila, Salamandria, Extramuros, Kafka eller Contra Tiempo och tidningar som La Opinión de Granada.

Översättning Albert Herranz Hammer.
Informatören

Alla förväntar sig skrik. Men inget hörs.

(Georg Heym)

Sanningen, lögnen,
avståndet som slutar när fingrarna möts,
aldrig sagda ord, ständigt öppna sår
som regnar utan mening som damsvärmar,
min sanning, deras lögn,
håligheten som slits ut av att rymma ekon,
ständigt döda ord, aldrig fyllda sår.
Ordet består
bakom förklädnaden, tomheten.
Deras sanning, min lögn.
Man kan se läppars avtryck, kyssen,
man kan se resterna av en våldtagen kista,
sänkta viskningar under de ockra bladen,
lerstumparna, molnens cancer,
men inte sanningen.
Från La piel del vigilante (DVD, 2005).
El informador

Todos aguardan gritos. Pero nada se escucha.

(Georg Heym)

La verdad, la mentira,
la distancia que cesa al roce de los dedos,
palabras nunca dichas, heridas siempre abiertas
que llueven sin sentido como enjambres de polvo,
mi verdad, su mentira,
el hueco que se agota de contener los ecos,
palabras siempre muertas, heridas nunca plenas.

Persiste la palabra
tras el disfraz, la nada.
Su verdad, mi mentira.

Se puede ver la marca de unos labios, el beso,
se puede ver el poso de un ataúd violado,
los susurros hundidos bajo las hojas ocres,
los muñones de barro, el cáncer de las nubes,
pero la verdad no.

Händernas spricka
Många händer är som sakliga rökstegar
där varje trappsteg är en öppen armstump.
Några av dessa händer dör i gryningen
när de plötsligt faller innanför en enda handske.
Därför de är redan trötta
och kan inget annat än klamra sig fast vid en benluft.
Några av dessa händer är gjorda av varm vax
och i halsarna sover härdade tårar.
Många händer gömmer skallar i sina naglar
och söker döden i varje smekning.
Därför de är tröttheten
och de kan inte greppa efter något som inte smärtar.

Från Grietas, Poemas del Cabo de Gata (La Garúa, 2007)
La grieta de las manos
Muchas manos son lentas escaleras de humo
donde cada peldaño es un muñón abierto.
Algunas de esas manos mueren de madrugada
al despeñarse súbitas dentro de un solo guante.
Porque están ya cansadas
y no pueden asirse más que a un aire de hueso.
Algunas de esas manos son de cera caliente
y duermen en los cuellos endurecidas lágrimas.
Muchas manos cobijan cráneos en las uñas
y buscan a la muerte en todas sus caricias.

Porque son el cansancio
y no pueden asirse a nada que no duela.
Upplagd av Södertexter kl. 10:38 Inga kommentarer:

Etiketter: På svenska, Raúl Quintero